I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Jag har sovit mycket idag. Har varit trött hela dagen. Terrordåden i Paris har ju inte gjort något för att muntra upp stämningen direkt… vad är det som händer egentligen? Jag är ingen anhängare av svärord men den här texten jag hittade slog huvudet på spiken – kärlek och respekt, hur svårt kan det vara!? Behandla människor som du själv vill bli behandlad! Du behöver inte älska alla… men du får ju respektera dem! Cancer, terror, död och mänsklig tragedi – jag säger som en liten tjej sa en gång när hon var riktigt arg – hon tog sig om huvudet och skrek:
”Ahhh – ja vasinni!”
Håller med den där lilla tjejen... :(