I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Hela denna resa är som en enda lång vandring…upp och ner, upp och ner…simma över floder, traska genom gyttja…Jag går och går och går… Jag tänker på gåtan. ”Vad är det som går och går men aldrig kommer fram till dörren?” Har lärt mig att det finns flera svar på den gåtan men jag vet i alla fall att det inte är jag. Jag går och går och går… och till sist kommer jag fram till dörren. Så det så!
(bild: google)