I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Att ha kvällstjänst på Sahlgrenska är helt värdelöst. Jag spänner mig så innan och under besöket så när det är färdigt och jag kommer hem faller jag ihop i en liten hög. Jag svettas, är alldeles snurrig och fullständigt dränerad på kraft. Om jag har morgontid så kommer jag hem till ett tomt hus och då behöver jag varken se eller prata med någon och kan krypa upp i soffan och käka något eller gå och lägga mig med en gång och sova. Kommer jag hem som idag, efter 18, är barnen och min man hemma och jag tillåter mig inte att falla ner i trötthetshålet på samma sätt och jag får dåligt samvete för att jag är tråkig och trött och grinig mot de som står mig närmast…
