I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Jag rapar hemskt mycket just nu. Jag tror att det är för att mr H sitter och trycker på luftstrupen. Jag kan inte dricka ett glas vatten längre utan att rapa. Min man tror jag kommer RAPA upp mr H och det vore ju JÄTTEBRA om det blir så! Men i alla fall; i bilen idag lät det så här:
Dottern (lite förebrående men med skratt i rösten): "Mamma, vad du RAPAR mycket!!!"
Sonen (tittar strängt på sin lillasyster och säger med tillrättavisande tonfall): "Det kan ju inte HON hjälpa, att hon har CANCER!! Cancer är precis som allergi, en del bara får det!!!"