I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Det var inte 17 gånger jag skulle strålas såg jag när jag tittade i almanackan, det var 18. Så när dagens besök är gjort är jag halvvägs! Skönt. Nu börjar jag få känningar av strålningen, har riktigt ont i halsen och svårt att svälja…härlig inledning på helgen!
Ånej!! Trodde du var mer än halvvägs nu. Kram!!