I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Inga medresenärer på morgonen idag. Blev hämtad i en stor buss med plats för rullstolar och liggande patienter. Hade jag vetat det hade jag kunnat ta med mig en madrass… kändes lite fånigt, någon annan behövde säkert den jättebussen bättre än jag. Jag hade nöjt mig med en liten plats i baksätet på en minitaxi…
Jag tycker att du är värd en buss! Men de borde haft en madrass till dig. Jag har funderat mycket på det där med din transport sedan ditt inlägg igår... och kommit fram till att jag tycker att man (brukar inte använda man...men här får det passa) borde ha rätt till i alla fall ett eget baksäte när man gör en sådan resa som du gör på morgonen. Jag vet att allt är en prioritering osv...men det gläder mig att du fick en egen buss idag. För det är du värd!! Det är alla som gör din typ av resa värda!
Jag tycker att du är värd en buss! Men de borde haft en madrass till dig. Jag har funderat mycket på det där med din transport sedan ditt inlägg igår... och kommit fram till att jag tycker att man (brukar inte använda man...men här får det passa) borde ha rätt till i alla fall ett eget baksäte när man gör en sådan resa som du gör på morgonen. Jag vet att allt är en prioritering osv...men det gläder mig att du fick en egen buss idag. För det är du värd!! Det är alla som gör din typ av resa värda!