I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Fick ett brev igår på mailen. Började ”Hej kära Dearest. Jag heter Ange Paul och jag är ensam barn till mina sena föräldrar.” Kändes ju VÄLDIGT seriöst… I alla fall Ange Paul hade flera miljoner euro att ge mig om jag bara gav henne mitt bankkonto så hon kunde föra över pengarna… efter moget övervägande bestämde jag mig för att hoppa över det… jag är hellre halvpank än att blanda in Ange i mitt liv. Historiskt sett har skräcködlor aldrig kunnat shoppa hur mycket som helst så varför skulle jag göra det?
