Game over

Hemma. Utskriven från Sahlgrenska. Diagnos: ickecancer. Jag vann. Det gjorde jag faktiskt. Boxningsmatchen är slut och jag står som ensam segrare i ringen. Mr H ligger besegrad, nej utplånad, vid mina fötter. Hur det känns? Ja… det känns overkligt för att vara ärlig. Jag tror inte det har sjunkit in ännu. Det tog ett tag för mig att inser att jag hade cancer, det tar nog ett tag att inse att jag inte har cancer också. Jag har levt så länge i det onormala att det blivit normalt. Nu ska det onormala åter bli onormalt och det normala åter normalt. Det tar nog sin tid… och det får det göra. En del säger att det är nu det SVÅRA jobbet börjar. Att under behandlingen finns det en hel stab runt dig som håller koll och skickar iväg dig på olika undersökningar. En cancerkarusell som snurrar hej vilt och din uppgift är att hålla fast dig så gott det går. Sedan, när du är cancerfri, släpps du av karusellen och blir lämnad ifred. Så där står du, lite vimmelkantig, lite yr och väldigt, väldigt trött och undrar vad som hände. Var det bara en ond dröm eller hände det verkligen? Din läkarstab som har hållit dig uppe under så många månader har hittat en annan som tar din plats på karusellen (och så ska det naturligtvis vara, karusellen ska vara till dem som verkligen behöver den). Så kanske är det sant, att det är nu det riktigt svåra börjar. Det är nu jag måste samla ihop min vimmelkantiga och slitna kropp, mina minnen och min lite sargade hjärna och traska iväg på nästa stig mot ett ”normalt” liv, ett liv jag inte levt på många månader. Sedan den 1 juni, i snart sex månader, har cancern upptagit mitt och min familjs liv. Effektivt och smärtsamt trängde den bort tankarna på annat omkring mig, ingenting annat fick plats i min hjärna. Inte masströmningen av flyktingar i världen, inte dåden i Paris, inte morden i Trollhättan. Visst berörde det mig, men inte innerst inne. Det fanns ingen plats för något annat än mr H. Han har styrt mitt liv och mina tankar. Nu måste det vara slut på det. Jag måste kämpa för att återta rodret över min egen skuta. Jag kommer alltid ha mr H:s spöke hängande över mig, han kommer alltid finnas där som en viskning, som en kall vind som vill omsluta mitt hjärta. Men han får bara vara en viskning, han får aldrig växa sig större. Nu måste jag fylla mig liv med det JAG vill, så att jag tränger ut honom så mycket jag kan. Min kamp är inte över, det kommer ta tid innan jag är på banan igen. Men jag kan inte låta mr H ta sådant utrymme i mitt liv som han gjort. I vår börjar jag jobba igen. Bara lite till att börja med, men jag känner mig som Bambi på hal is. Skakig och rädd men också nyfiken. Nyfiken på att stiga in i den värld och verklighet som jag så abrupt kastades ut från i juni. Jag är så tacksam för alla er som följt mig på vägen. Jag är så tacksam för alla fina inlägg och peppningar jag fått. För kramar, för hjärtan, för blommor, för glass. För tankar, för böner, för middagar och städhjälp. För all omsorg som kommit från er. Tänk att ni har stått ut med mig hela vägen. Jag har knappt stått ut med mig själv ibland. Jag tror jag slutar min blogg nu. Jaa… det gör jag. Just nu känns det som jag inte orkar skriva en rad till. Jag vill göra som Törnrosa, lägga mig ner och sova i 100 år (tänk vad mycket HÅR jag skulle ha på huvudet när jag vaknade). Jag är glad att min blogg slutar så här, och inte med det inlägg som jag i min förtvivlan och ångest satt en natt i juni och skrev och som mina anhöriga skulle få lägga ut när jag hade blivit besegrad och dött. När jag hade spelat schack mot Döden och förlorat. Jag är glad att ni slapp läsa det inlägget (som visserligen var rätt fyndigt och galghumoristiskt men ändå). Kanske blir det en annan blogg någon gång. Men inte idag. Och inte om cancer. Ljus och kärlek till er alla. //Ulrika
(bild: google)
Allmänt
Helena

Jaaaa!!! Stort grattis till vinnaren! Underbart💕!! Finns med dig i nästa steg också. Stor kram!!

Svar: Tack. ♡♡♡♡ Stor kram så hörs vi av och satsar på att ses efter helgerna! ♡♡♡
Ulrika

Anonym

Fantastiska nyheter Ulrika!!!ta hand om dig ordentligt nu o njut!vilken kämpe du varit!har läst varenda inlägg o följt dig i denna kamp. O du vann till slut!FUCK CANCER!!!kramar💖

Svar: Tack och tack för att du följt mig. Ja, det har varit en pärs och det är overkligt att det är över. Tack för att du orkat följa med hela vägen med alla dessa gräsliga gäster... som en dålig Skavlanshow... 😂😂 Ta hand om dig. Stor kram. ♡
Ulrika

Gunilla

Styrkekramar

Svar: Tack. Kram. ♡
Ulrika

Anonym

Ulrika så glad jag blir av att läsa ditt sista inlägg på bloggen !
Bara lyckönskningar och varma kramar👍👏💕
En riktigt God Jul och GOTT NYTT ÅR
Lotta Gustafsson

Svar: Tack Lotta! ♡ Så roligt att jag fick träffa dig och Eva i augusti. Nästa gång kommer jag ha mer hår. ..😉 Kram. ♡
Ulrika

Lena Trojer

Du är en de mest fantastiska männsikor jag mött (även om det är digitalt). TACK för din kamp, ditt mod och för att vi har fått ta del av din blogg. Jag är vän med din mamma och jag hat tänkt och tänker på dig varje dag. GOTT NYTT ÅR från denna dag och framöver, kram Lena

Svar: Tack. ♡ Och tack för att du följt mig, det har varit ett väldigt stöd. Mamma berättade hur ni kände varandra. Må så gott! Kram. ♡
Ulrika

Anonym

Stort tack för att du bloggat under den här tiden och på ett så positivt sätt också trots det hemska allvaret. Det har skänkt mig mycket tröst. Jag har följt din blogg nästan sedan start och det här var det slut jag ville läsa. Hurra för dig och hurra för livet!

Svar: Tack. <3
Ulrika

Anonym

Stort tack för att du bloggat under den här tiden och på ett så positivt sätt också trots det hemska allvaret. Det har skänkt mig mycket tröst. Jag har följt din blogg nästan sedan start och det här var det slut jag ville läsa. Hurra för dig och hurra för livet!

Svar: Tack. ♡ Du har skänkt mig tröst som velat följa mig under vägen. Idag satte jag in minaringar i ööronen igen, som jag fick ta ut under strålningen. Det kändes väldigt symboliskt. . nu är det jag som bestämmer över min egen kropp igen. 😉 Stor kram. ♡
Ulrika

Anonym

Älskade Ulrika! Har haft blogglängt ett par dagar o nu vet jag varför! Grattis e ju ett ord i underkant o inga ord räcker till! Men Grattis ändå - för du e en amazonkvinna med grymmaste karmat o styrkan! Heja dej!! Kram Tina nr 58❤️

Svar: Tack. ♡ Och tack för pratstunder. Kram. ♡♡♡
Ulrika

Ida Jansson

STORT GRATTIS 😍 Såå underbart!!!!

Svar: Tack!!! Ja, det känns underbart... och fortfarande overkligt... kram. <3
Ulrika

Linda S

Kära Ulrika! Vilken ofattbar lättnad och glädje!!! Jag grät en skvätt av lättnadens och glädjens tårar nu, för att du kämpat så in i norden och klarat det! Hejja dej! KRAM!

ps. Såg just att du skrev den glada nyheten för en månad sedan, så jag är ju ganska sen med mina gratulationer. Men kanske ändå är gott att höra det flera gånger om, för att kunna smälta att du är fri nu! <3 ds.

Linda S

Kära Ulrika! Vilken ofattbar lättnad och glädje!!! Jag grät en skvätt av lättnadens och glädjens tårar nu, för att du kämpat så in i norden och klarat det! Hejja dej! KRAM!

ps. Såg just att du skrev den glada nyheten för en månad sedan, så jag är ju ganska sen med mina gratulationer. Men kanske ändå är gott att höra det flera gånger om, för att kunna smälta att du är fri nu! <3 ds.

Svar: Så sant, det är mycket att smälta... men det går åt rätt håll. jag har fler bra dagar än dåliga nuförtiden... Kram. <3
Ulrika