I början på juni 2015 drogs mattan bort under mina och min familjs fötter då jag hittade en knöl på halsen...livet gav sig av på en ny,icke välkommen och för mig okänd resa. Här skriver jag om min resa; jag skrattar, gråter och ironiserar livet som det ter sig just nu. Följ med om du orkar....
Idag tar jag och min tatuerade kropp oss an en riktig utmaning – att frosta av frysen! Jag blir helt slut bara jag tänker på det… (Nu tänker ni – ”men varför bryr du dig om det Ulrika? Låt det vara! Ta det en annan gång.” Mm… så kan man ju tänka… men det behövdes redan i våras och konstigt nog tar frysen ingen hänsyn till att jag har cancer så isen växer och växer och snart går det inte att stänga den….)